Operation Leo-rast

Nu kan man ju undra varför jag skriver här. Även fast jag är så oengagerad i bloggerier.

Jo det är för att Operation Leo-rast lyckades och inte floppade som det skulle kunna ha hänt.
Min dag med klassen i helhet var utan tvekan en av dom bättre dagarna den här klassen har sett. Och då räknar jag med teatrarna i klassen också, mer behagliga än någonsin och behandlade mig inte som någon outsider. Jag minns det klart. Dom log. Mot mig. Helt jävla otroligt.


Har aldrig liksom tänkt på dom som vänner. Mer som personer som kan kanske kallpratar med lite då och då.
Men jag tycker det känns bra.
Om det här skulle hända någon gång igen och om någon sa till mig även då så skulle jag troligen hänga på. Det var helt enkelt bra. Jag känner mig mer samhörig. Vi har varit splittrade men blivit enade.

Vi är fan som Midgård. Om jag får dra den parallelen. Vi har våra teatrare i ett land. Kan gärna likna dom vid Rohirim. Och sen har vi filmklassen på andra sidan som det redan är splittringar i. Dom två delarna av filmklassen(uträknat mig, Leo, Arvo och Gorm) vill jag likna vid Gondor och alverna(Helst Lothlorien-Alverna).
Och sen när midgård är som mest splittrat så kommer fyra jävla hober från fylke och ba: "Tjena. Hjälps åt! Nu slåss vi!"

Och alla typ: "VI QUESTAR SAURONS FALL! OCH LEO-RAST!!!"

Tack för mig ikväll
Det kändes bra i kraften
När vi möttes såhär på Leo-rasten
Jag känner att min röst är gäll
Jag vet att jag rimmar dåligt
Men ni får fan ha fantasi kvar.


Hejdå!